För att räknas som ett låglandsområde får ingen topp eller växtlighet överstiga 200 meter över havet. I Sverige är ett exempel det mellanområde som sträcker sig från den bohuslänska kusten och Stockholm, vidare upp mot Roslagen och Östersjöområdet. Då Sverige med sina många fjäll är rikt på höglandsområden är det svenska låglandet lite speciellt. Vi har en långsam och låg lutning mellan hög- och lågland vilket kallas för peneplan. Det mellansvenska låglandet eller sänkan som det även kallas, har traditionellt varit Sveriges centrum för jordbruk.
Ett jordbrukarsamhälle
Områdets läge och dess förutsättningar med stora jordområden att bruka, mildare klimat och längre somrar har tillsammans med en större befolkningsmängd än i norra Sverige, bidragit till att denna del historiskt varit optimal för jordbruk. Bönderna har även haft närhet till vattenkraft samt skogs- och mineralresurser. Förutom jord- och skogsbruk ligger även många tillverkningsindustrier i denna del. Dessutom har den östra sidan haft och har en bra position för handel med Baltländerna. Denna fördel bidrog bland annat till att Stockholm en gång i tiden blev Sveriges huvudstad.
Präglas av öppna jordar
Denna mellansvenska sänka präglas av öppna och bördiga jordar och avdelar tydligt både norr och söder vilka båda har betydligt mer skog. Jordtyperna består till största del av finkorniga sediment som leror och sand. Innan jordbruket expanderade i området växte här framförallt lövträd och skogar av lönn, ek, ask, lind och hassel. På mindre bördiga platser med mer kuperad terräng växer fortfarande skotsk tall och norsk gran. I Bohuslän kan du som har ett stort intresse för flora och fauna stöta på ett av Sveriges mest artrika landskap.
Bohuslän är även landets mest utpräglade skärgårdslandskap med 3000 öar och 4500 holmar. Stockholms skärgård är dock större till ytan. Den bohuslänska berggrunden består till största delen av granit som är omkring 900 miljoner år vilket anses som ungt i dessa sammanhang. Under högmedeltiden var Bohuslän som då tillhörde Norge, ett av landets viktigaste spannmålsområden. Ute på öarna har fisket länge varit den dominerande sysselsättningen. Befolkningen i Stockholms skärgård har å sin sida kombinerat småjordbruk med fiske och därmed har skillnader i både levnadssätt och ekonomi uppkommit mellan öst- och väst.